Hej, va´ bja att du kom!

I hela vårt avlånga land är r det allra svåraste ljudet att lära sig. Av de fyra acceptabla r som finns i svenska språket är det lättaste det r som produceras nere i halsen med hjälp av tungroten – det ”skorrande” r:et. Det finns dessutom två olika skorrande r – ett som skorrar kraftigt (hos många skåningar) och ett som skorrar lättsamt (ofta i Halland och Småland). Det allra svåraste r:-et att uttala är det som rullar kraftigt på tungspetsen. I de norra delarna av vårt land trycker man ofta kraftigt på ett tungspets-r. Det låter som så rrrejält. Det fjärde r:-et är det som rullar mer lättsamt på tungspetsen.

Till yttermera visso finns ännu ett dialektalt accepterat r-uttal. I Västervikstrakten använder man ofta ett w-liknande ljud – som engelskans w i ordet we (vi) eller som när vi blir imponerade och säger wow –  när r inleder ordet. Då kan räkor låta wäkor.

Det är inte ovanligt att barn ersätter r med w-uttalet: Jag kan wäkna till twe.

Det vanligaste är att man ersätter r med j: Jag kan jäkna till tje.

Det är också ganska vanligt att man byter ut r mot ett tonande th-ljud – som i engelskans then (sedan): Jag kan thäkna till t-the.

Att l får ersätta r förekommer också: Jag kan läkna till tle.

Eftersom r är så komplicerat att uttala, så är det många som ända upp i vuxen ålder har svårt för det. Visst har du hört fler än Mundebo, som har gett upp försöken med att uttala ett korrekt r?

Du kan själv pröva på ett ”nästan-r” med tungspetsen genom att uttala ett snärtigt d istället för r och lägga in ett nästan omärkligt e strax före d:

tede (tre), tedo (tro), gedoda (groda), dedake (drake), bedo (bro), bedev (brev), kedok (krok), pedova (prova)

Om du böjer tungspetsen lite bakåt, när du ska uttala d och snärtar till, så låter tede nästan som tre, eller hur? R uttalas just på samma ställe i munnen som l, n, d och t fast på dessa ljud snärtar tungan bara till en enda gång. För att kunna uttala ett r med tungspetsen måste tungspetsen lära sig att vibrera mot tandvallen. Den sitter precis bakom framtänderna i överkäken. Men det där med att vibrera med tungspetsen – det är överkurs.

Det finns många andra sätt att upptäcka r-uttalet på men det tar jag upp i ett senare blogginlägg.

Här några r-verser med många l och d och t och några n, som kan hjälpa tungan att lägga sig i rätt läge för r. Inom parenteserna ser du uttalet av ett nästan-r. Uttala ett nästan omärkligt e och snärta sedan till ordentligt på d!

Vill du ge mig soda

lilla goda groda (gedoda)?

 ————

Ett två tre (tede),

nu vill jag va´me´

 ————

Ett två tre (tede) fyra (fyeda),

jag kan nog ta lyra (lyeda)

———–

–         Vem var det som pruttade (peduttade)?

–         En trumpet (tedumpet) som skuttade.

Lycka till!

Lotta

Annonser

Om talpedagogen

En blogg om barns tal och språk av Lotta Juhlin, talpedagog, författare och föredragshållare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s